Lo fotspår: lodjur spår storlek
Räv spår
Det lönar sig att fästa uppmärksamhet vid tåtrampdynornas placering. Foto: Reima Laaja Tydligt avtecknade spår i snön efter lodjur. Lägg märke till avtrycket av tassarnas behåring runt spårstämpeln. Foto: Reima Laaja Spårlöpa efter lodjur i travgång på en väg. Lägg märke till hur rätlinjiga stegen är. Foto: Jari Pigg En typisk spårstämpel efter ett ensamt lodjur i djup snö. Lägg märke till avtrycket av behåringen runt tassens spårstämpel och de asymmetriska tåtrampdynorna. Foto: Juha Tiainen En spårlöpa efter lodjur i djup snö. Foto: Juha Tiainen Ibland är det svårt att urskilja detaljer i spår som avtecknas i snöskorpan. Man bör då fästa särskild uppmärksamhet vid gångart och stegavstånd. Man kan i någon enstaka spårstämpel på något passligt ställe urskilja även noggrannare detaljer. Foto: Juha Tiainen Spårlöpa efter lodjur i snö. Foto: Tuomo Turunen Spår efter lodjur och räv parallellt. Till vänster lodjur. Lägg märke till stegavståndet och spårdjupet.
Lo fotspår:
Järv spår
Framtassen är något större än baktassen Lodjurets spårstämplar ger ett påfallande runt intryck jämfört med hunddjurens spår, som är mer ovala i sin form. Ett annat sätt att skilja loarnas spår från hunddjurs är på tådynornas placering i förhållande till varandra. I tydliga spår efter lodjur kan man se att tårna sitter asymmetriskt, det vill säga olika långt fram. Lodjuret kan dra in sina klor och det gör att många stämplar saknar klomärken. Tyvärr är detta ingen regel utan undantag - ibland ses även tydliga märken efter klor i lospår. Detta är speciellt vanligt i lite lösare snö när lodjuret sjunker ut och spärrar ut tårna. Lodjuren använder sig av flera olika gångarter, men gång eller trav är vanligast. Utmärkande för lon är att den med lätthet rör sig i svår terräng. Den forcerar lätt branter, klättrar i träd och balanserar på kullfallna trädstammar. Andra spårtecken och byteshantering Ibland, men långt i från alltid, täcker lodjuret över sin spillning.
Naturfilm: Så känner du igen spår efter lodjur
Björnens spår är stora, ca 20—30 cm. Nästan lika stora som en människofot! Svåra att förväxla. Framtassen är lika bred som lång, men baktassarna är mer långsträckta. Björnspåren syns oftast i lera. När det är snö ligger björnen oftast i ide. Björnarna finns främst i barrskogmiljöer, gärna i oländig och kuperad terräng som innebär mer skydd och mat. Andra tecken Klösmärken på träd. Djupa märken efter björnens kraftiga klor. Sönderrivna myrstackar kan vara ett tecken efter björn som letat mat. Trots att vi uppskattar samma blåbär är möten sällsynta. Björnen använder luktsinnet och sin goda hörsel för att undvika oss människor med god marginal. Ett vanligt samtal räcker för att du ska höras på långt håll. Har du sett ett en björn eller spår av björn? Dela din observation på Skandobs. Nästan lika stora som vargens. Form: som ett stort kattspår. Mer runda i formen än vargspåret. Tårna: Den innersta av de två främre tådynorna når längst fram — spåret kan se lite asymmetriskt ut.
Spår och spillning efter lodjur
Antal och förekomst Lodjurets spår Lodjurets spår är asymmetriskt cirkelformat. I dem ser tådynorna små och runda ut, ibland som långsmala fingertoppar. Lon har mycket rörliga tår. Gångspår av ett vuxet lodjur i snön. Foto: Antti Härkälä Lodjurets gångspår Lodjurets spår är typiska runda kattdjursspår. Lon har fyra tår som syns i spårstämpeln. Lons tådynor ser små och runda ut, ibland som långsmala fingertoppar. Lodjurets spår är inte symmetriskt formade då framtassens andra tå sticker längre ut än de andra tårna. Lon har sina vassa klor indragna när den rör sig, förutom i vissa undantagssituationer. I snö är lons tassavtryck lite otydligt i ytterkanterna på grund av trampdynornas täta behåring. Därför ser lons tassavtryck i snö stort ut, 7—12 cm långt mätt enligt de yttre kanterna. Mätt enligt tådynorna är längden på lodjurets tassavtryck däremot 7—9 cm. För att fastställa åldersklass fungerar ett spårs bredd bättre än längden och bredden är också en central förtydligande uppgift som rovdjurskontaktpersonerna för in om spårobservationer i det elektroniska Tassu-systemet.