Statens järnväg: när grundades statens järnvägar
Tågtidtabeller sj
Kort svensk järnvägshistoria Järnvägar började byggas i Sverige i mitten av talet. Det var sent i förhållande till många andra europeiska länder och det var långt ifrån självklart att man skulle satsa på denna nymodighet i bondelandet Sverige. Motståndare förskräcktes av kostnaderna och hävdade att detta snabba och ogudaktiga sätt att resa skulle göra människor sjuka. Dessutom skulle järnvägarna leda till en oönskad industrialisering. Men utvecklingen gick inte att hejda och under den senare hälften av talet exploderade järnvägsbyggandet. Nora-Ervalla öppnades redan och var en de första privatbanorna i Sverige. I dag är banan museijärnväg. Stambanor och privatbanor Riksdagen bestämde att längre banor, stambanor, skulle byggas av staten medan mindre järnvägar kunde få privat finansiering. En av de första statliga järnvägsträckorna blev Malmö-Lund som öppnades medan Nora-Ervalla som invigdes samma år var privat. De statliga järnvägarna byggdes alla med normalspår, mm, medan många privata banor blev smalspåriga med framför allt och mm spårvidd för att spara pengar.
Statens järnvägar (SJ) med föregångare Övriga arkiv
Arbetet påbörjades och vid sidan om SJ byggdes det enskilda järnvägsnätet ut. SJ är uppbyggt på fyra huvudnivåer:Järnvägsstyrelsen, Centralförvaltningen, Regionala förvaltningen och Lokala förvaltningen. Det är järnvägsstyrelsen som ansvarar inför Kungl. Maj:t för hela verksamhetens del. Centralförvaltningen i sin tur består av sju avdelningar: administrativa, ban-, drift-, ekonomi-, kommersiella, maskin- och utvecklingsavdelningen. Tjänstgöringsreglementskommittén upprättades genom att Kungl. Järnvägsstyrelsen beordrat att ett nytt tjänstgöringsreglemente behövde utarbetas. I kommittén satt bandirektören D. M Eurén, baningenjören H. Lemke, maskindirektören F. H Pegelow, byrådirektören V. L Klemming, trafikdirektören Ad. Taube samt trafikinspektören F. Maj:t om att ge förslag och yttranden till reglering av löneförhållandena för Kungl. Järnvägsstyrelsen samt SJ i övrigt. Ordförande för kommittén var generaldirektören M. R Sahlin.
Sveriges järnvägsnät
SJ Snabbtåg Snälltåget på Malmö Centralstation Sveriges järnvägsnät har en total banlängd på 10 kilometer med en total spårlängd på 15 kilometer Övriga spårinnehavare är Inlandsbanan och Arlandabanan som förvaltar infrastrukturen åt staten, Öresundsförbindelsen som ägs av svenska och danska staten samt museijärnvägar och industrispår med staten, kommuner och enskilda bolag som ägare. Järnvägsnätet i Sverige har byggts ut sedan [5] och var som störst före andra världskriget med över 16 kilometer i banlängd. Järnvägarna är utbyggda över hela fastlandet i Sverige. Tidigare har det även funnits järnvägar på Gotland och Öland. Det svenska järnvägsnätet når ut till Danmark , Norge. Järnvägsförbindelser finns även till Tyskland via tågfärja. I regionerna runt Stockholm , Göteborg och Skåne är tågtrafiken tät och har ett tätare järnvägsnät. Övriga regioner har däremot ett glesare järnvägsnät. Banstandarden är ojämn, eftersom nybyggda järnvägar behöver uppfylla mycket höga krav i jämförelse med det äldre järnvägsnätet.
Statens järnväg:
Statens järnvägar historia
Det var Gustaf af Uhr som motionerade om att man skulle bygga någon typ av järnväg i anslutning till Göta kanal. Detta var för övrigt samma år som den berömda lokomotivtävlingen i Rainhill , England. Frågan togs sedan upp igen vid riksdagen — , dock utan att något beslutades. En av dem som kom att betyda mycket för byggandet av de första järnvägslinjerna var greve Adolf Eugéne von Rosen. Därtill kom flertalet sidobanor. Riksdagen — biföll förslaget på villkor att von Rosen skulle ha inkommit med kostnadsberäkning och fullständig plan innan utgången år , något som von Rosen misslyckades med. Regeringen gav generalmajoren Carl Akrell , chef för topografiska kåren, i uppdrag att utreda lämpliga sträckningar för stambanor med bilinjer. Det totala genombrottet kom i och med Kunglig Majestäts proposition vid riksdagen — Denna innebar att man föreslog byggandet av stambanor i Sverige och att endast kronan fick bygga stambanor. Mindre järnvägar fick dock anläggas av privata företag med tillstånd av Kungl.