3 åring vill inte gå till förskolan: barn trivs inte på förskolan
Mitt barn vägrar gå till dagis
Förskola Text av Malin Bergström, barnpsykolog och docent Över 80 procent av alla barn mellan 1 och 5 år har plats inom barnomsorgen och de allra flesta på en förskola. I barnets trivsel på förskolan ingår att det, efter avslutad inskolning, ska sova, äta och leka på förskolan. Det ska också ha en eller fler i personalen och bland barnen som det tyr sig till och känner sig tryggt med och älskat av. Andra kännetecken på att förskolan fungerar bra är att barngruppen inte är för stor, att personalen verkar trivas och jobbar kvar så barnet slipper knyta an till nya människor ofta. På en förskola ska det kännas tryggt och trivsamt. Magkänslan när man besöker den ger den bästa indikationen på kvaliteten. Det ska kännas som att man gärna vill stanna en stund. Det är förstås också bra om man kan se till att barnets dagar inte behöver bli allt för långa när barnet är under fyra år. Men för barn med långa dagar ser välfungerande förskolor till att morgonstunden och de sena eftermiddagstimmarna blir lugna.
2 åring vill inte gå hem från dagis
Det tillhör uppväxten och är en del av att vara människa. Men ibland är små barn så oroliga att ängslan hindrar dem från att utforska, ta för sig och utvecklas. Studier uppskattar att så många som 5—15 procent av barn i förskole- och skolålder ibland känner sådan stark oro. Det är alltså ganska vanligt att vara orolig som liten. Ofta visar sig oro genom att barnet är ledset, vill avstå från saker som skrämmer, har svårt att släppa en som förälder eller har otäcka fantasier eller drömmar. Barn i förskoleåldern kan också vara upptagna av det som oroar dem och prata mycket om detta, ha svårt att släppa och gå vidare. Men oro kan också visa sig som trots eller bråkighet. Därför är det alltid viktigt att försöka förstå varför barn bråkar. Kanske behöver de inte lära sig behärska ilska utan snarare att hantera rädsla. Eftersom rädsla och oro kan växa när man undviker sånt som skrämmer är det viktigt att barn uppmuntras att utmana sina rädslor.
Förskola och skola Ingrid Gråberg svarar: Det låter närmast som en mardröm att varje dag behöva tvinga iväg ett gråtande och skrikande barn till dagis. Om du inte överdriver, utan det bokstavligt talat sett ut på det här viset varenda dag i två års tid så förvånar det mig att du bara lite försiktigt undrar om du bör göra något. Du känner visserligen en svag oro för att du gör fel som tvingar iväg din son. Samtidigt har du fullt förtroende för förskolepersonalen. Nu är jag medveten om att ditt korta brev inte kan ge mig en fullständig bild av ditt känsloliv, men det som slår mig är hur lite av dina egna känslor som du ger uttryck för. Kanhända har du en ängels tålamod som gör att du inte jagar upp dig själv och därför inte blir helt matt av att utkämpa de här ständiga morgonstriderna. Att du inte uttrycker någon oro över hur din son har det på dagis, utan undrar när han ska inse hur roligt det är där, beror kanske på att du själv har sett hur bra det fungerar när han väl är på plats.
Emotionell utveckling 3 år
Skolvägran Psykolog Liv Svirsky svarar: Det låter som att du och din dotter fastnat i ett mönster som inte blir bra för någon av er och som ni inte lyckas ta er ur. Det första man behöver veta när ett barn inte vill gå till förskola eller skola är hur barnet har det när det väl är där. Det kan handla om att de är utsatta för mobbing, att de blir dåligt behandlade av vuxna eller inte mötta i sina behov. Om sådana problem föreligger måste de först lösas. Om man däremot som förälder är trygg med att ens barn har det bra kan man börja i en annan ände. Det första steget blir då att försöka förstå varför barnet visar så stor ovilja för att gå iväg. Anledningarna till det kan vara många. En del barn vill inte gå för att de är rädda för att något ska hända med dem eller föräldern när de är ifrån varandra, det som vi brukar kalla separationsångest. Separationsångest brukar visa sig i så gott som alla situationer där barnet ska skiljas från sin förälder och kan vara väldigt jobbigt men går att behandla med KBT kognitiv beteendeterapi.