Ur delar: rolex parts
Ur delar:
Parts for watch
Armband Ganska självklart. Armbandet fäst mellan hornen på boetten. Armband kommer i många olika material som läder, textil, metall, plast och gummi. Om armbandet är i metall talar man ofta om länk i stället för armband. Hos de flesta klockmärken kan du köpa ersättningsarmband och lösa länkbitar om du behöver byta ut en trasig länk eller vill förlänga armbandet. På de flesta klockor består boetten av två separata delar. På den främre boetten sitter hornen där man sätter fast armbandet. På mekaniska klockor finns i regel också en bakboett Bakboetten går att ta av på flesta klockor så att det går att se och komma åt urverket mekaniken som driver klockan. Många väljer att gravera bakboetten om klockan ska ges bort som present. På bakboetten hittar du ofta serienummer och tillverkarens logotyp och sigill. På exklusiva klockor är boetten ofta tillverkad av en metall som rostfritt stål eller en ädelmetall. Men kan också bestå av plast, läder eller andra material.
En klockas olika delar
Det finns tre huvudtyper av kristaller som produceras och används i klocktillverkning. Syntetisk Safir Detta transparenta, konstgjorda ämne har exakt samma kemiska sammansättning som naturlig safir men till en bråkdel av priset. Det används eftersom safir är det näst hårdaste kända ämnet, direkt efter diamant. Detta gör det extremt reptåligt och användbart för klockkristaller. Nackdelen med detta är att det kan flisa eller splittras vid hårda stötar. Om detta händer kan mikroskopiska partiklar av safiren komma in i urverket och fungera som ett slipmedel vilket orsakar skador. Safir är också den dyraste typen av kristall och kostar flera tusen kronor att ersätta. Majoriteten av klockor som tillverkas i Schweiz har safirkristaller. Mineral Mineralkristaller är helt enkelt gjorda av glas. De har använts i urmakeri i hundratals år. Mineralkristaller är relativt lätta att repa, och dessa repor kan inte slipas bort. De är billiga jämfört med safirkristaller, och kostar vanligtvis mindre än tusen kronor att ersätta om de skadas.
Omega crystal
Quartzurverk Manuellt urverk Ett manuellt urverk, ofta kallad ett hand-draget urverk, är den äldsta typen av urverk som gjorts, med anor från talet. Det kräver daglig uppdragning för att kunna fungera. Manuella urverk är de mest traditionella urverken och finns vanligtvis i mycket konservativa, dyra och samlarobjektsklockor. Viktiga aspekter att tänka på innan du köper en manuell klocka: Daglig uppdragning krävs. Vid uppdragning av en manuell klocka ska den dras upp tills det finns en känsla av spänning eller tighthet på kronan. Om den dras upp längre än denna punkt kan skador på urverket uppstå. Ta bort klockan från handleden före du drar upp eller ställer den. Underlåtenhet att göra det kommer att skada urverket, kronan och stammen. Komponenter hos ett manuellt urverk: Krona Skruven på sidan av klockan som används för att ställa in tiden. Den kan också vridas för att dra upp klockan. Drivfjäder Urverkets kraftkälla. Den kinetiska energin från att dra upp kronan överförs till den spolformade drivfjädern som lagrar energin genom att bli tightare och tightare.
Klockans Anatomi
En klockas olika delar Inledning När man ska köpa en klocka kan det hjälpa att veta vad de olika delarna på en klocka kallas. Nedan beskriver vi grundläggande yttre delar som de allra flesta klockor har. För att hjälpa till har vi också valt att inkludera det engelska namnet för respektive del. Urtavla och visare Engelska: Dial and hands En klockas urtavla kan visa tiden digitalt eller analogt. Digitalt innebär att man visar klockans tid som ett nummer, t. Vanligt är att analoga klockor har sekund, minut och timvisare. Markeringarna på urtavlan som visarna pekar på kan se olika ut. Luminiscens Engelska: Lume Att kunna läsa av tiden i mörker kan vara praktiskt. Därför är det ganska vanligt att markeringar och visarna lyser i mörkret. Att visarna blir självlysande åstadkoms idag genom att klockan använder något som kallas Superluminova. Detta självlysande pigment används idag av många klockor. Pigmentet blir självlysande genom att det kan lagra solljus som sedan sakta avges och då upplevs som självlysande.