För hög insulinproduktion: insulinresistens 1177
Diabetes typ 2
Viktnedgång Synförsämring Symtomen på typ 1-diabetes visar sig när 70 till 80 procent av de insulinproducerande cellerna inte förmår producera insulin. De första tecknen brukar vara stora urinmängder, ökad törst och onormal trötthet, ibland också viktnedgång. Synförsämring är också ett vanligt symptom då höga blodsockervärden påverkar linsens brytningsförmåga. Ofta sker insjuknandet i typ 1-diabetes snabbt, under några veckor eller månader. Allvarliga störningar i ämnesomsättningen De stora urinmängderna beror på att överskott av socker i blodet utsöndras med urinen genom njurarna och att sockret drar med sig vatten. Törsten är en signal om att vätskeförlusterna är stora och att saltbalansen är påverkad. Tröttheten och viktminskningen beror på allvarliga störningar i ämnesomsättningen, som i sin tur beror på insulinbristen och att energin måste tas från annan källa än glukos. I dag vet man inte säkert varför immunsystemet, som är till för att försvara kroppen mot infektioner, angriper och förstör de egna insulinproducerande beta-cellerna.
Insulin ökar innan celler utvecklar resistens, antyder ny diabetesforskning
Jansson wlab. I närmare femtio år har diabetesforskare diskuterat sin variant av hönan eller ägget: vad kommer egentligen först — insulinresistens eller förhöjda insulinnivåer? Den tongivande hypotesen har länge varit att bukspottskörteln ökar sin produktion av insulin för att cellerna redan blivit insulinresistenta och blodsockret stiger, men resultat publicerade i tidskriften EBioMedicine stärker nu den andra idén, att det är insulinet som ökar först. Omfattande undersökningar Studien pekar på att det är höga nivåer av fria fettsyror i blodet efter nattens fasta som på morgonen triggar ökad insulinproduktion. Fria fettsyror har länge ingått i den stora forskningsekvationen kring diabetes typ 2, men de föreslås nu också ha en annan roll i sjukdomsutvecklingen. För studien har forskarna jämfört ämnesomsättningen i fettvävnaden hos 27 noga utvalda forskningspersoner nio normalviktiga, nio med fetma och normalt blodsocker, samt nio med både fetma och utvecklad diabetes typ 2.
Insulinresistens test
Bli medlem Ge gåva Hyperglykemi och ketoacidos Högt blodsocker, även kallat hyperglykemi, kan uppstå av flera olika orsaker. Det kan till exempel uppstå om du äter för mycket i förhållande till den mängd insulin du tar eller om du är mer stillasittande än vanligt. Förutom att de höga halterna ökar risken för följdkomplikationer, ger de samma symptom som vid sjukdomsdebuten: törst, ökade urinmängder och trötthet. Faktorer som höjer blodsockret är förutom kolhydratrik mat och dryck, fysisk inaktivitet, akut sjukdom, operationer, infektioner med feber, stress, vissa läkemedel exempelvis kortison. Ketoacidos är ett livshotande tillstånd som beror på en kraftig frisättning av ketonkroppar sk acetonkroppar som gör att blodet blir surt. Det inträffar vid brist på insulin hos personer med typ 1-diabetes. Ketonkroppar frisätts i blodet när kroppen övergår till att använda fett som bränsle i stället för kolhydrater. Vilka är symtomen? Typiska symtom på ketoacidos är törst, illamående, buksmärtor, kräkningar, omtöckning och personens utandningsluft luktar aceton och tillståndet leder så småningom till medvetslöshet.
Högt blodsocker symtom
Många har dessutom sjukdomen utan att veta om det. Vid typ 2-diabetes är förmågan att producera insulin inte helt borta men mängden insulin räcker inte för kroppens behov. Det beror framför allt på två saker: 1. Dels förmår inte kroppen att svara med ökad insulinproduktion i tillräcklig mängd när blodsockret stiger efter exempelvis en måltid. Dels är själva vävnadernas förmåga att utnyttja det insulin som finns, nedsatt, vilket innebär att det behövs en större mängd insulin för att "öppna" cellen så att den kan ta emot sockret i blodet. Många personer som har typ 2-diabetes är överviktiga och fetma är en av orsakerna till att kroppscellerna förlorar sin känslighet för insulin. Överviktiga som inte har typ 2-diabetes förmår att producera så mycket insulin, upp till fem-tio gånger det normala, att blodsockret hålls på normala nivåer trots den nedsatta känsligheten i kroppscellerna. De som har diabetesanlag klarar inte detta, relativ insulinbrist blir följden och blodsockret stiger.